Vi bryr oss inte om EuroMaidan där hundratusentals genomför en protest för att få tillhöra EU

Författaren Oksana Zabuzjko på Maidan i Kiev juli 2005. Foto © Maria Söderberg 

Det var min första resa till Kiev och det kändes som jag kom efter alla andra. Den orangea revolutionen hade lagt sig. Vardagen gjorde sig påmind så här i mitten av juli 2005. Jag stämde möte med författaren Oksana Zabuzjko på Maidan; önskade ta bilder av henne inför utgivningen av hennes första bok på svenska. Titeln på hennes bok var ”Fältstudier i ukrainskt sex”. Men var det så? En bok om sex? Nej, nej intygade Oksana, titeln är ett försäljningsargument.
Oksana Zabuzjko skriver på ukrainska. Inte ryska. Ett medvetet val, trots att hennes böcker skulle kunna sälja mer om de var på ryska där marknaden är betydligt större. Det är bara att ta en titt i Kievs bokhandlar: rad efter rad – ryska böcker.

Efter fotograferingen gick vi till en liten restaurang. Hennes mobil ringde oupphörligen. Road berättade hon om hur kulturministern ringde henne för att fråga ”vad ska vi göra nu då?”. Oksana Zabuzjko var en inofficiell rådgivare vid den här tiden, men hon försökte hålla distans, även om det var samtidigt var uppfriskande., förstod jag. Men hon berättade också om den svenske TV-reporter som sökt upp henne när protesterna 2004 varit som starkast under den orangea revolutionen. Enligt Oksana Zabuzjko hade han varit nedlåtande och undrat vad de nu hittat på? Det här kommer väl att gå över? Det hade gjort Oksana upprörd. Hon menade att det var ett typiskt förhållningssätt mot Ukraina. Hennes land hade visat tänderna mot Ryssland och försökt få omvärlden förstå att de också ville leva i frihet. 

Idag, när vi sett hundratusentals människor demonstrera på Maidan i centrala Kiev, tänker jag på det här samtalet. Varför är vi så ointresserade och oengagerade när en så stor grupp människor önskar vara med i vår union? Sverige är medlem av EU. Det är ingen tvekan om att denna union är kantstött och omdiskuterad. Jag röstade en gång i tiden mot ett svenskt inträde. Men nu är den ett faktum och då är det bara att hänga på och göra det bästa av läget. 
Jag tycker om tanken att olika länders representanter träffas och diskuterar. Det är omedelbart fredsbevarande. Här, i Europa – som ju faktiskt Ukraina tillhör geografiskt och historiskt – vill människor ansluta sig. Somliga är beredda att dö för det.

Jag har följt rapporteringen till och från sedan november 2013. Det är en folklig protest mot den sittande regimen. I utkanten av protesterna finns obehagliga Ukrainska nationalistkongressen och extrema nationalistgrupper. Det är inte kul. Men samtidigt undrar jag på vilka höga hästar vi sätter oss på i Sverige där vi har ett främlingsfientligt parti i riksdagen och alldeles uppenbart nazistiska grupper som med våldsamma inslag stör fredliga möten? 

Författaren Oksana Zabuzjko i samtal med Svetlana Aleksievitj
i Lviv maj 2013. Foto © Maria Söderberg

Om vi i Sverige på något litet sätt vill rubba Rysslands nya maktambitioner i det forna Sovjetunionen är EuroMaidan i Ukraina något att ta till sig. 

I april 2013 tog jag kontakt med Oksana Zabuzjko igen. Hon sa ja, ville delta i de svensk-belarusiska litteraturdagarna i Lviv. Det var verkligen spännande ses igen och lyssna till henne. Inga nya böcker på svenska, men hon hade trängt in i sitt lands historia. Hon hade också översatt Svetlana Aleksievitj till ukrainska och deltagit i arbetet för att lyfta fram hennes författarskap i Ukraina.

Publiken på Les Kurbas Theatre fick lyssna på ett författarsamtal om människan i det forna Sovjetunionen, de människor som trodde eller drabbades av en ”utopi”. I dag är sovjetstaten avskaffad, men genom att blottlägga historien och lyssna till människornas röster kan vi lära oss om hur det var att leva i en diktatur.

På ”EuroMaidan” pågår detta körslag av röster just nu. Tusentals röster som tillsammans bildar en protest. Vi borde lyssna mer. 

Text och foto: Maria Söderberg 



Länkar:

Se gärna President Viktor Janukovitjs hemsida. Man kan nästan tro att han är president i ett annat land än just Ukraina, eller att protesterna på Maidan sker i ett land.
http://www.president.gov.ua/en/

https://www.kyivpost.com/hot/euromaidan/

Clara Bodin, entreprenör och har bott mer än tio år i Kiev, skriver: "Jag bor i en lägenhet hundra meter från lagret och passerar genom barrikaderna varje morgon på väg ner i tunnelbanan. Under den orangea revolutionen var jag också här och den stora skillnaden är radikaliseringen. För vissa är denna protest faktiskt på liv och död. Jag ser maskerade personer. Jag ser ultra-nationalister, jag ser plakat med slagord om krig och blod. Det är nytt. Men majoriteten på Maidan är ändå helt vanliga människor. Äldre kvinnor med hatt och handväska. Unga par med barnvagn. Medelålders män med skinnpaj. Affärsmän med dyra portföljer. Alkisar med mössan på svaj. Men framför allt massor av studenter mellan 18 och 25 år."
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-ar-feststamning-pa-maidan_8802860.svd

Om Litterarturdagarna i Lviv, program: http://belaruslitteratur.blogspot.se/2013/01/lviv-ukraine-belarusian-swedish.html