9 november 2013

Jag dansar på moln

Top of Arjeplog en lisa för själen! Här på Lulep Iksják med Hornavan bakom.
Läs mer här! http://midsommarudden.blogspot.se/2013/10/final-top-of-arjeplog-sjutton-tog-tio.html



"Ett antal studier som publicerats världen runt,
visar att i en befolkning kan det finnas så 
många som 30 % som har diskbråck".
(www.diskbråck.info)

”Hade du kommit hit för två månader sedan hade det blivit operation!” Det var den 31 oktober 2013. Överläkaren på Södersjukhusets ortopediska klinik tittade på magnetröntgenbilder på min ryggrad från sidan. 

 Det var alldeles uppenbart att något stack ut mellan fjärde och femte ländkotan. Som en kaviartub där en spricka uppstått och en bula trängt ut. Medicinskt handlar det om en disk mellan kotorna som spruckit. Disken består av vatten med ett yttre hölje av elastiskt brosk. Allt detta kan man läsa sig till hos sjukvårdsupplysningen. 

Bilden var tagen den 15 oktober 2013. 
Bara att lyssna till överläkarens beskrivning, hans namn var Peter Elkan, och hur han lyssnade till mig och min berättelse gav lindring. Ja, faktiskt hade det blivit något bättre de senaste dagarna. Jag såg ett ljus framför mig, ett sken bakom de grå persiennerna. På överläkarens stora skärm läste jag mitt namn, personnummer och i raden under stod det: "Icke-rökare". 
Mötet i sig var en tröst. Efter en lång tid av smärta fick jag ett kvitto på att jag inte varit inbillningssjuk. "Nervsmärta är den värsta smärta kroppen kan utsatts för", fortsatte han. 
"Men nu när du gått så långt tror jag vi väntar, det troliga är att det avtar". 

 Allt började i slutet av april, kanske i början av maj. 
Jag tränar flera gånger i veckan, men i huvudsak sitter jag vid en dator. Det är bara att inse. En större delen av dygnets timmar sitter jag på min norska Stokke-stol i lätt lutande ställning. En lång rad uppgifter låg framför mig. Inte minst såg jag fram emot Litteraturdagar i Lviv, Ukraina, att bli klar med Magasin Silvervägen – som sannerligen bråskade – och så den arktiska litterära turnén med författare och journalister till Nordnorge. Efter midsommar väntade sommaraktiviteter i Arjeplogs kommun. Hur spännande skulle det inte bli!

 Men ryggen, aj aj. Det blev sämre för varje dag. Dock förstod jag att det inte var bra att sitta stilla, bättre att vara ute och röra på sig – om litet mindre. 
Det enda var att det påverkade mig att bara försöka hinna med det mest akuta. I juni var det näst intill outhärdligt, mer och mer Alvedon, flera gånger om dagen. Jag fick varna min son om att inte bli rädd om han hörde mig skrika om nätterna – det var bara ryggont. Efter Silverfestivalen i Arjeplog den 12-13 juli var det dags att på allvar söka hjälp, jag fick jag en tid hos läkare på sjukstugan i Arjeplog. 

 Läkaren Johansson tog emot och lyssnade i några minuter. Sedan ställde han, utan att tveka, diagnosen inflammation i lårmuskeln. Ingen undersökning. På apoteket köpte jag receptfri medicin. Efter tre veckor hade allt blivit värre. Nu skulle jag gå till Nasafjäll från den norska sidan.

 Varför kunde inte inflammationen ge vika? Det gick inte att missa vandringen med norska turistföreningen! Ny läkarkontakt i Arjeplog och jag fick det narkotikaklassade Tramadol på recept per telefon. Den här medicinen visade sig vara rejält potent... jag i det närmaste blev nockad! Omtöcknad. Men smärtan lindrades något.

 Tillbaka till Enskede gård i mitten av augusti blev det sjukgymnastik och vattengymnastik. Inget hjälpte. Smärttoppen infann sig på bokmässans sista dag i Göteborg. Jag var producent för Lilla Scenen på Internationella torget. Akut leverans till Sahlgrenska sjukhuset med ambulans. Jag minns att jag skrek i timmar bakom ett sänggaller. Sjuksköterskan bad mig att vara litet lugnare. En doktor skulle ju komma. Det skulle bli bättre. Mot kvällen blev det också något bättre och det var dags att ställa sig upp. Läkaren meddelade att jag hade haft ett ryggskott. De skulle skriva ut mig. Det fanns inga platser. Men jag kunde inte gå, det vänstra benet gav vika. Här ville jag inte stanna, men det fanns plötsligt ett undersökningsrum ledigt och där sov jag till sex på morgonen. Smärtmedicinen fungerade till sist. Morgonen efter tog jag mig med taxi till Göteborgs centralstation och tåget till Stockholm.

 Sjukdomsberättelser omger oss ofta. De är sällan särskilt intressanta för omgivningen och det gäller att passa sig för överdosering. För er som ändå vill fortsätta läsa detta kan jag säga att min sjukdomshistoria är vanlig. Diskbråck drabbar i olika former var femte svensk. Det är alltså en av våra främsta folksjukdomar. 
Detta med "ont i ryggen" omges förstås av en massa myter. Ryggskott är ett exempel. Det inträffar ofta plötsligt och går i regel över efter några dagar, kanske veckor. Förr i tiden skulle man vila bort ryggskott. Diskbråck och ryggskott är olika saker, men visst – de kan ha med varandra att göra, läser jag. Och en vanlig röntgen – som den jag gjorde på Sahlgrenska när benet vek sig och de skulle skriva ut mig – kan inte visa på diskbråck. Inga mjukdelar syns, det måste till en s k magnetröntgen. 

 När jag läser om kötider för magnetröntgen svindlar det till. För några år sedan var det tolv månaders väntetid på Sunderby sjukhus utanför Luleå. Gissar att det blivit bättre nu, eller – någon som vet?
http://www.kuriren.nu/arkiv/2010/08/25/Lule%E5/5507935/Kortare-v%E5rdk%F6-till-magnetr%F6ntgen.aspx
I Sundsvall är det just nu ett års kötid för s k oprioriterade patienter. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.6395451-880-patienter-vantar-pa-magnetrontgen

 Jag känner alltså en stor tacksamhet för den allmänläkare på Sturebys vårdcentral som satte igång med en akut remiss den 1 oktober. Han undersökte mina ben och rygg ordentligt vid två tillfällen och var den första som sa att det troligen var diskbråck. De tre tidigare hade pratat om inflammation, möjlig ischias och "ryggskott". Ja, en läkare på akuten på Södersjukhuset sa också diskbråck när jag kom in en sen fredagkväll och gav goda råd. Dessutom ordnade han med en alldeles ny superkorsett – ett förnämligt stöd för ryggen. För att inte äta en massa onödiga mediciner och leva med oro är det förstås knasviktigt med rätt diagnos. 

 Hur gjorde man förr med diskbråck? Det finns alltså massor av människor som lidit sig igenom plågsamma sjukperioder. Ungefär som med tandvärk, som även ger nervsmärtor. Det är en ynnest att få smärtlindring idag. Att kunna erbjuda en sådan vård för medborgarna är välfärd. Det finns sjukgymnaster och andra specialister. Vi vet ack, ack så mycket idag om hur man borde göra. Till exempel måste man träna magen och dess muskler mer så att den orkar hålla upp ryggen med sin kotrad. Därmed anser jag att avgifterna för gymnastik i offentliga hallar ska hållas på rimliga nivåer. Ett enda exempel här: Jag fick min 14-årige son att följa med på det öppna gym som finns på Eriksdalshallen. Det kostade 150 kr. Knappast rimligt eller vad säger ni andra? När han hörde det sa han bara: "Mamma, vi går härifrån". Jag insisterade, sedan vi var där och tränade en timme. (Själv har jag ett årskort på alla Stockholms offentliga hallar för ett pris av 4 200 kr/år. Står alltid på önskelistan när det drar ihop sig till jul). 
Det kan inte ligga i samhällets intresse att sätta upp höga avgiftsbarriärer för idrott. Kostnaden för sjukvård, ja, den torde vara väsentligt högre. På kort tid har svenska folkets hälsa försämrats. Vi har t ex en viktökning på fem kilo i snitt per person på tjugo år. Alla extra kilon gör det svårare för kroppen att bära upp en ryggrad livet ut.

 Det som slår mig är att rökning åter igen visar sig vara förödande för hälsan. Det var därför som varje läkare direkt frågade mig om detta. En rökare har skörare diskar och riskerar också i äldre åldrar lårbensbrott dubbelt så ofta som icke-rökare. Därför tycker jag att det ska bli ännu mindre tillåtande på allmän plats att röka och att fler ska få stöd för att kunna sluta. Det är HÄR det finns bästa vinsterna att hämta för folkhälsan.
Detta innebär följande, vilket jag gissar att varje seriös politiker känner till: Få folk att på alla finurliga sätt att sluta röka och att aldrig i något sammanhang uppmuntra till rökning. 

 Idag har min ryggsmärta nästan helt släppt. Det är ljuvligt leva.
Snart dags att börja dansa, igen. 
Maria Söderberg
Arjeplog 9 november 2013

NÅGRA FAKTA OCH LÄNKAR


Hur vanligt är diskbråck?
"Diskbråck är mycket vanligt, kanske upp till var femte vuxen drabbas någon gång i livet. Att få diskbråck går ofta i arv i familjen och det man ärver är broskets kvalitet. Rökning är också en stor riskfaktor. Vanligaste patienten är runt 35–45 år, men risken för att få diskbråck sjunker ju äldre man blir. Efter 70 års ålder är diskbråck mycket ovanligt".
Läs gärna den här intervju med Björn Strömqvist, professor i ortopedi: 
http://www.hemmetsjournal.se/Medicin/Medicin-och-halsa/Doktorn-Implantat-i-titan-ersatter-den-skadade-disken/


FAKTA FRÅN SJUKVÅRDSUPPLYSNINGEN: Mellan kotorna i ryggraden ligger så kallade diskar av brosk som är viktiga för ryggens rörlighet och samtidigt fungerar som stötdämpare. Om en disk brister kan den bukta ut och trycka mot ryggmärgen eller nervrötterna. Man kan få diskbråck i hela ryggraden men det är vanligast i ländryggen och därnäst i halsryggen. Det är inte klarlagt vad som orsakar sjukdomen, men ärftlighet har betydelse för utvecklingen av den.





Diskbråck är vanligt och ger många gånger inga större besvär. Men ibland leder det till smärta som kan komma mycket fort eller också utvecklas under en längre tid.

  • Diskbråck
    Diskbråck

Typiska besvär är att man får

  • ont i ryggen
  • smärta som strålar ner i ett ben
  • domningar och stickningar i benen
  • tyngdkänsla i benen
  • svårigheter att kontrollera rörelserna i benen
  • sämre känsel i benet och foten
  • värk i nacken
  • värk som strålar ut i armarna och fingrarna
  • svårigheter att kontrollera urin och avföring.
Slutligen sju myter om ryggont.
Sängläge är bästa behandlingen. 
Fel! Bäst är att röra sig så mycket som möjligt med en gång.

Vila tills smärtan går över. 
Fel! Fortsatt aktivitet leder till snabbare symtomfrihet.

Den mesta ryggvärken beror på skador eller tunga lyft. 
Fel! En yttre orsak kan oftast inte påvisas.

Vanlig röntgen eller magnetkamera kan visa varför det gör ont. 
Fel! Dessa undersökningar kan bara vara till hjälp om speciella tecken finns vid läkarundersökningen.

Ryggont är alltid ett arbetshinder. 
Fel! Nästan aldrig. Att fortsätta som vanligt ger snabbare symtomfrihet.

Alla med rygg- och benont ska undersökas med röntgen eller magnetkamera för att ta reda på om diskbråck är orsaken. 
Fel! Bara ett fåtal med benont (ischias) har diskbråck.

Alla med diskbråck behöver opereras. 
Fel! Besvären går över av sig själv efter ett par veckor hos de flesta.
Laisviksberget med André Karlberg, Maria Sundqvist och Nenne Åman. Slutet av maj 2013. 
Fantastiska kvällar! Foto © Maria Söderberg
Detta blir utmaningen i vinter! 
Läs mer här:
http://www.midsommarudden.blogspot.se/2013/10/top-of-arjeplog-winter-saljstart-7.html

Upplagd av kl. Inga kommentarer:
Prenumerera på: Inlägg (Atom)