Tänder ett ljus för konstnären Stig Danielson

Änglarna vänder sig om och skjuter. Av Stig Danielson 1988. 

I morse, den 11 januari 2014, avled konstnären Stig Danielson. Han blev 77 år.

Det hugger till av sorg och tomhet i hjärtat. 
I mitt arbetsrum har jag en liten tavla av Stig. Den fanns med i den utställning som vi hade på Etnografiska museet i Stockholm 1989.
Utställningen var ett resultat av vår resa till Afghanistan 1987. Den hade svetsat ihop oss. En månads resande i krig med allt vad det innebar gjorde att vi fann en gemenskap som kom att bestå.

Men så bilden av den skjutande ängel, tavlan... temat  är dramatiskt. Det upprepades i Stig Danielsons måleri och berättelser om och om igen; hur de goda en dag tar till vapen och vänder sig om och skjuter. Att han valde att sätta änglavingar på skytten bottnade i hans religionskritik. 

I Stig Danielsons konstnärsskap fanns det framför allt tre arbetsområden.
Under en tioårsperiod dokumenterade han prostitutionen i Stockholm. I målningar och etsningar beskrev han kvinnornas liv. Resultatet blev bland annat boken ”Ömhetens kaniner” (Bonniers 1980). Hans arbete kom att få betydelse för den uppmärksammade prostitutionsutredningen.
Han tog sig an långvården i projektet Glömskans rike. Det blev TV-program, en video och många föredrag.

Förutom sina mer genomgripande projekt målade han segelbåtar, natur – inte minst blommor – och porträtt. Han genomförde regelbundet utställningar i olika länder. Alltid något på gång. 

Stig Danielson på filmpremiär
i Laisvall 2008. Foto Eva Wernlid

När vi träffades första gången 1986 på Söders sluttning på Torkel Knutssonsgatan hade han påbörjat projektet ”Exil”. Han hade redan suttit i pakistanska flyktingläger och tecknat. Nu ville han in i Afghanistan och vi beslöt oss för att resa tillsammans. Hösten 1987 blev det också så. Men först pratade vi igenom allt. Många gånger och ofta. Sedan tyckte jag att vi skulle provgå en sträcka... man kunde ju aldrig veta vilka strapatser som kunde inträffa i Afghanistan. 
Sagt och gjort. En dag hade vi med oss matsäck och gick från Södermalm via sluttningen på Hammarbybacken och till hans barndomskvarter i Saltsjöbaden. 

Det var roligt – och krävande att prata med Stig.
Dessutom hade han berättelser om sitt eget liv som var oerhört gripande. Inte minst handlade det om hur han en dag insåg att han var ett adopterat barn, något som han i sitt medvetande hade insett långt tidigare. 
Han betonade också att man inte kunde tävla med en annan människa. ”Jag är Stig”, sa han. Bara så. Om andra konstnärer lyckades och nådde framgångar, som till exempel hans vän Peter Dahl, gjorde han inga jämförelser med sitt eget arbete. 

Vi fick vara med om många händelser i Afghanistan 1987. Resan blev en månad lång och vi färdades med gerillan över gränsen, in i Paktia och Logar. 
Vi kompletterade varandra. Stig gjorde fantastiskt fina bilder från kriget som fick stor spridning. Han ville tillbaka. Men det blev inte så. Och när han senare blev sjuk blev det än mer svårt. Afghanistan och dess folk hade en fast förankrad plats i hans hjärta. 

Laisvall 2008. Foto Eva Wernlid

I Afghanistan var det svårt att säga ”Stig”, det blev istället ”Stek” eller möjligen ”Stik”. Detta lockade fram många skratt, fniss. När jag tänker på vårt nära umgänge med afghanerna under resan var det framför allt skratten jag minns. Och alla helt fantastiska situationer som ”Stek” framkallande. han var som ett barn; naturlig, nyfiken och alltid med på upptåg. 

När jag skulle ha premiär på filmen ”Länge leve gruvan!” 2008 i Laisvall kom Stig med. Det var verkligen roligt få visa honom bitar av mitt Arjeplogs kommun. Inte minst blev han förtjust i Galtispouda dit vi åkte en kväll för att se på utsikten. Detta berg pratade han ofta med mig om. 

Tavla av Stig Danielson som såldes på Bukowiski
auktion i december 2013. "Ryttare under strid i Afghanistan".

För några dagar sedan passerade jag hans lägenhet på Hornsgatan. Tänkte att jag skulle gå in. Men nej, det var bråttom att hämta en film vid Hornstull och jag knuffande undan mitt dåliga samvete. Jag hade inte ringt till Stig på ett bra tag. Senast vi pratades vid var jag på resa, samtalet blev kort, och jag skulle höra av mig.
Den känslan får jag leva med. Men sticket i hjärtat av att jag inte hörde av mig förbyts sakta i en stor tacksamhet att jag fick dela så många speciella ögonblick med Stig Danielson.
Tänker på din familj och vänner ikväll, och då främst på din dotter Angela Langenskiöld och mångåriga nära vännen Sieme Wolfert.
Ljuset fortsätter att brinna. 

Minns dig med värme, Stig! 

Maria Söderberg


Mina bilder från Afghanistan med Stig finns i en annan dator.
Ska visa några av dessa bilder senare i denna länk.
Tack Eva Wernlid för bilderna från Laisvall!

En rapport från resan 1987:
“Notes from a bombed area” : Baraki-Barak, Logar / text and photo Maria Söderberg ; Drawings Stig Danielson ; edited by Ludvig W. Adamec.

http://acku-koha-photos.osslabs.biz/cgi-bin/koha/opac-detail.pl?biblionumber=19215

Några av Stig Danielsons teckningar från resan till Logar 1987. Finns på Sten Holmbergs hemsida:
http://www.edithor.se/Site_1/Reproduktioner.html

Från Logar, Afghanistan. Av Stig Danielson.

Från Logar, Afghanistan. Av Stig Danielson.

Från Logar, Afghanistan. Av Stig Danielson.

"Jag med min låga"
Av Stig Danielson.

Från hemsida Förening i konsts hemsida:

”Stig Danielson finns bl.a representerad på Moderna museet i Stockholm även på Museum of modern Art, Metropolitan Museum i New York.


Stig Danielson född 1935

Pernbys Målarskola 1953

Konsthögskolan 60-65

Stig är känd för sina bilder av prostituerade och utslagna, senare reste  han i krigets Afghanistan och tecknade och gjorde bilder från flyktingläger. För några år sedan drabbades Stig av en kraftig järnblödning som gjorde att han inte kunde resa som förr. Parallellt med sina projekt har han alltid målat blommor.Här visar han de senaste blomsterbilderna av vissnande och döda blommor men också blommor fulla av liv. Känneteckande för Stig Danielsons konstnärskap har varit att skildra något som skulle kunna kallas för utanförskap . Även blommor kan ha ett utanförskap men fulla av liv.”

http://www.foreningikonst.se/galleri_fik/